Livet som smed
Bruksarbetare 1956
Främre raden från vänster: Hopslagare Sven Österberg, reparatör Karl Pettersson, valsare Olle Merkell, mottagare Gunnar Hedlund, uppassare Erik Wiklund, smältare Reinert, upplyftare Bror Lindell, upplyftare Malmgren.
Bakre raden från vänster: Smältare Holm, smältare Ivar Dybeck, smältare Bror Österberg, smältare Birger Dybeck, smältare Kling.
(Foto: Västmanlands läns museum)
Lancashiresmed
Arbetet framför härden var mycket tungt och krävande, dels på grund av hettan med också på grund av den fysiska ansträngningen att med spettets hjälp bryta upp nedsmält tackjärn och hantera den 165 kilo tunga smältan i färskningsprocessen.
För att skydda sig mot värmen användes skjortor av linne eller blaggarn, som bättre än bomull tålde till exempel slaggstänk. Skjortorna skulle vara vita och vida. De skurades rena av smedhustrurna, kokades i lut och var åtminstone vita i början av veckan.
På benen användes skydd, så kallade ”holkar”, mot gnistor och stänk. Träskorna var hemmagjorda.
En smälta tog en timma att göra. Två smeder arbetade vid samma härd. Under 6-timmarsskiftet turades de om att göra varannan smälta. Därefter vilade de i några timmar, ofta i ”labbit”, och så följde ytterligare ett 6-timmarspass.
Detta pågick veckan ut. På söndagen skulle härden ställas om (justeras) men på kvällen började arbetsveckan igen.
Labbit
På vilskiften var det inte alla smeder som gick hem. I smedjan fanns ett ”Labbi” – ett rum där smederna kunde ta igen sig. ”Labbi” var ett uttryck som vallonsmederna förde med sig till Sverige. Ordet kommer från franskans l´abri – ett skydd eller skjul.
8 FEBRUARI 1899 KÖPINGSPOSTEN
”Omtanke för arbetarna: Disponenten för Karmansbo Aktiebolag E. Svedberg har låtit olycksfallsförsäkra arbetarna vid Karmansbo Hytta för 81.000 kronor i olycksfallsförsäkringsbolaget Skandinavien genom postexpeditör H. Forsell härstädes.”
Bröderna Ivar och Birger Dybeck tar ut smältan, 1956.
(Foto: Västmanlands läns museum)
Smältare Birger Dybeck, 1956.(Foto: Västmanlands läns museum)
Smältare Olle Merkell valsar, 1956.(Foto: Västmanlands läns museum)
År 1880
År 1914
År 1923
År 1936
Grädd-och skummjölkspollett i pressad mässing, tillverkad av C C Sporrong Stockholm, 1921.
Gåva från Yngve Gunnarsson till Nordiska museet. (Foto: Nordiska museet)
10 AUGUSTI 1892 – KÖPINGSPOSTEN
”Huru brukssmederna hade det i ”den gamla goda tiden” på 1830- och 40-talen, visar Gustaf Schröder i ”En bruksbokhållares minnen”.
Gustav Schröder (Foto: Wikipedia)
Ett hårt lif förde smederna och liten var lönen, så att det är obegripligt hur den kunde räcka till det nödvändigaste.
En stångjärnssmed hade 60 kronor om året, och skulle därmed ej blott underhålla sin familj utan äfven hålla en mästersven och en koldräng, något som nog kunde ha sina svårigheter, fastän han fick rätt att för billigt pris från bruket utfå en bestämd mängd säd och därtill hade att någorlunda rymligt potatisland.
För denna lön skulle mästersmeden skiftesvis med sin sven arbeta från kl 6 söndagsaftonen till samma tid på lördagen. Under hela denna tid voro stångjärnssmederna ej i sina hem, då de sofvo eller åto i en liten koja, särskilt härför uppförd.
Deras deäkt under arbetsveckan, lika året om i 30 graders värme som i 30 graders köld, utgjordes af en mössa, en lång skjorta, ett förskinn, strumpor och träskor, och ofta om vintern måste de från den heta härden skynda uti skarpa kölden för att borthugga den is som bildats på vattenhjulet.
Spiksmederna hade ej mer än 40 a 45 kronor, men skulle äfven hålla sig hjälpare, nämligen hufvare och tennbärare. Deras arbetstid var 13 1/2 timmar om dagen. Spiksmeden sof om nätterna i sitt hem, som sällan bestod af mer än ett rum, havri hela hans familj jämte hufvaren och tennbäraren hade sina sofplatser.
Smederna nära nog enda förströelse var att dricka bränvin; en och annan fanns dock som jagade eller fiskade under deras fritid. Dessa hårdt släpande och knappt födda människor kände sig dock, säger förf. ingalunda olyckliga; i allmänhet voro de glada och vänliga, godmodighet och hjälpsamhet voro äfven utmärkande karaktärsdrag.”